The Big Easy
Visst hade jag hört att New Orleans var musikaliskt, unikt och magiskt.
Visst trodde jag att jag under dessa veckor vant mig vid att hantera vackra platser efter att ha besökt så många amerikanska diamanter.
Men ändå stod jag där, bredvid Mississippifloden, och tappade andan varje gång jag försökte att fånga den.
En pelikan landade i floden några meter framför mig. En ångbåt visslade till borta vid bron. Vi gick mot de kryddstarkaste kvarteren och jag rörde mig som i trans. I varje gatuhörn - och jag menar i varje gatuhörn - stod en eller flera musiker och spelade musik rakt från hjärtat. På Jackson Square levde lugnet. Och på Bourbon Street levde stormen.
Nu efteråt kan jag inte riktigt tro att jag har varit där. Allt kändes som en enda stor kuliss av perfektion. Kan ett ställe verkligen vara så utsökt bedårande?
Jag ber er; åk till New Orleans! Åk dit och ställ er. Stå bara still på valfri plats. Och känn hur själen lämnar kroppen och återkommer fylld av pittoresk lycka.
"Let Love Rule" står skrivet på ett hus bredvid motorvägen in till New Orleans.
Ett hus i typisk New Orleans-stil med riktig sydstatskänsla i stadsdelen Garden District.
Ett annat New Orleans-hus i Garden District. Husen i staden är för det mesta byggda i en för USA avvikande arkitektur.
Commander's Palace: En restaurang som serverade sina första gäster redan år 1880. En av USAs mest prisade och uppskattade matställen. Byggnaden skadades svårt när orkanen Katrina slog till mot New Orleans 2005, och var tvungen att renoveras under nästan ett års tid. Här tänkte vi äta på kvällen, men det var flera timmars kö, så vi valde ett annat ställe.
Skådespelerskan Sandra Bullocks hus i Garden District.
Innan vi lämnade Garden District, följde vi med på en kort guidad tur på Lafayette Cemetery, vilken är New Orleans äldsta gravplats. På grund av New Orleans intima relation till Mississippifloden och Mexikanska Golfen, är det omöjligt att ha gravar under jord. Därför är gravarna i staden placerade ovan jord, vilket är lite speciellt. Varje grav ägs av en familj, och när en familjemedlem avlider begravs den tillsammans med sina tidigare döda anhöriga i mausoleerna.
Lafayette Cemetery är mycket gammalt och många gravar är rätt så slitna. Här står jag framför en familjegrav vars fasad delvis kollapsat.
Här är en annan mycket gammal grav som rasat in. Förutom tråkigt skräp som tråkiga människor slängt in, syns också gamla benbitar från begravda människor (de bruna benen).
Att gravarna är placerad ovan jord i kombination med att gravplatsen varit i bruk i nästan 200 år, har bidragit till mängder av spökhistorier. Lafayette Cemetery anses vara en av USAs mest hemsökta områden och visst är det en kuslig känsla som ligger över platsen. Dock sken solen på en alldeles klarblå himmel när vi var där, vilket gjorde att bilderna inte såg särskilt otäcka ut. Men med en liten fotoredigering, blir allt direkt kusligare.
Gravplatserna ovan jord i New Orleans har givit det engelska språket tre talesätt:
1. "Wouldn't touch that with a ten foot pole" (skulle inte ta i det ens med en tio fot lång påle). När man förr i världen skulle begrava en ny familjemedlem i en av dessa familjegravar, tryckte man resterna av de redan döda människorna nedåt med en lång påle. Detta var givetvis inget trevlig arbetsuppgift.
2. "Dead ringer" (död ringare). För att kontrollera om människor var vid liv förr i tiden gjordes inga större ansträngningar. Därför råkade det ibland bli så att levande människor begravdes. För att dessa människor skulle kunna ropa på hjälp när de av olyckshändelse blivit instängda i en igenmurad grav, fanns en klocka att ringa i. Gravplatsvakten fick då skynda till rätt grav och bryta upp den för att få ut människan. FÖRSTÅ KÄNSLAN AV OBEHAG NÄR KLOCKAN BÖRJAN RINGA EN KALL OCH DIMMIG HÖSTNATT!
3. "Saved by the bell" (räddad av klockan). Helt enkelt det man blev om man blivit levande begravd: räddad av den ringande klockan.
Ett ungt par promenerar på Lafayette Cemetery.
Mississippi River.
En av de världskända ångbåtarna på väg under bron som går över Mississippifloden.
Lägenheter i New Orleans.
En spårvagn åker förbi.
Saint Louis Cathedral på Jackson Square.
Jackson Square.
Ett gäng unga gatumusikanter spelar jazz på Jackson Square.
Några grabbar målar och säljer konst bakom Saint Louis Cathedral.
En av många Fleur-De-Lis-flagga hänger från en lägenhet. Fleur-de-lis är franska för Heraldisk lilja, en blomma som är starkt förknippad med New Orleans.
Bland annat har stadens proffslag i amerikansk fotboll, New Orleans Saints, den heraldiska liljan på sitt emblem. Här syns en gigantisk uppblåsbar footballspelare i stadens älskade lagdress.
Bourbon Street. Stadens världskända festgata.
En dam som redan klätt upp sig för kvällens festligheter.
Tre unga kvinnor spelar amerikansk folkmusik på gatan.
Mississippifloden.
En ångbåt vid bryggan framför New Orleans.
Restaurangen vi åt och drack gott på, var mycket trevlig. Detta ställe var - precis som Commander's Palace - också fyllt av gäster och vi skulle behöva vänta flera timmar på ett bord. Men så uppenbarade sig två lediga stolar i baren, och vi satte oss där för att förtära middagen.
Ett perfekt avslut på en perfekt dag i en ljuvlig stad.
Simon Isaksson
