Borra stjärnor i skyn
Hela denna dag har spenderats i bilen - vilket dock absolut inte betyder att dagen varit tråkig!
I Texas passerade vi bördiga åkrar med betande kossor. Senare blev landskapet plattare och torrare, med små arbetande oljeborrtorn och vindkraftverk här och där.
När det blivit natt och vi närmade oss New Mexico, övergick den breda motorvägen till en enfilig spikrak väg, omringad av ökenliknande landskap. Det var kolsvart, förutom i himlen - där det brann stjärnor - och långt ute i fjärran - där det flammade från oljeskorstenar.
Enda tills vi kom upp i New Mexicos bergsområden, luktade det olja i bilen. Alla oljeraffinaderier och oljeborrtorn gav halva Texas och början på New Mexico en riktigt intensiv stank.
Väl uppe i bergen i New Mexico, förvandlades både klimatet, naturen och vägarna. Plötsligt var det minusgrader, lite snö här och där, stora hjortar längs vägarna och kurvor likt de vägar som går runt alptoppar i Schweiz.
Nu har vi tagit oss till Alamogordo, den stad som ligger närmast Trinity, den plats i öknen där världens första atombomb sprängdes. Tyvärr är det bara möjligt att besöka detonationsplatsen två gånger per år, och ingen av de gångerna är så här års... Vi får se om vi försöker närma oss platsen ändå imorgon, men mest troligt är att vi direkt efter frukost imorgon börjar den långa färden mot Grand Canyon.
Texas flagga vajar stolt. Texas är nog den enda stat som vi sett, där de hellre hissar sin egen flagga, än den amerikanska.
Ett litet borrtorn och en traktor på en åker i Texas.
Cool bild på Texas himmel från en bensinmack.
Vår engelskalärarinna i LA berättade för oss, under höstterminen, att den bästa stjärnhimlen var den i ödemarken i New Mexico. Vi var där för någon timme sedan, och whow! Hur häftigt som helst! Stjärnor överallt! Och tack vare Adams färdigheter inom foto, kunde dessa otroliga bilder tas.
Ser det ut som att bilden är tagen på dagen? Det är faktiskt månen som lyser som en sol. Om ni tittar på himlen bredvid månen, syns alla stjärnor gnistra.
Enastående bergsformationer. Och en natthimmel som är så vacker att ögonen gör ont. Värt att tilläggas är att öronen också värker, för att det är helt knäpp-knäpp-knäpptyst.
Och så till sist, hon som gjort allt detta möjligt: vår kära gamla Volvo.
