Herr och Fru Nöt
Idag lämnade vi New Orleans för lite sydstats-feeling i Mississippi innan vi dundrade in i Texas, där vi är nu.
I Mississippi åkte vi till en liten stad som heter Natchez. Samhället grundades av fransmän i början på 1700-talet och än idag står många gamla hus kvar från innan-amerikanska-inbördeskriget-tiden (hur från den epoken kallas för antebellumhus). Många slavägare bodde innan inbördeskriget i Natchez och hade sina bomullsfält på andra sidan Mississippifloden. En av dessa herrar hette Mr. Nutt. Han bestämde sig för att bygga ett stort majestätiskt hus i Natchez, nära till hans ägor på andra sidan floden. Huset börjades bygga i rekordfart av många slavar, men när inbördeskriget startade fick konstruktionen ett abrupt slut. Några år senare dog Mr. Nutt och hans fru och åtta barn förlorade bomullsfälten och sin inkomst. Huset byggdes - förutom den första våningen - aldrig klart på insidan.
Efter Natchez brummade vi iväg enda till Dallas där vi ska vara tre nätter.
Oändligt lång bro ut från New Orleans över Lake Pontchartrain.
Familjen Nutts åttakantiga antebellumhus i orientalisk stil. Det största åttakantiga huset i USA.
Nu för tiden är herrgården öppen för besökare. Vi åkte dit och följde med på en liten guidad visning. Alla möbler, konst och saker är placerade så som de var när inbördeskriget tog fart 1861. Det mest uppseendeväckande enligt mig var ett stort och fint porträtt förställande en av husets slavar. Jag frågade lite om tavlan, och tydligen var det väldigt ovanligt att en slavägare fattade tycke för en slav så mycket att han lät måla ett porträtt av honom.
En liiiten del av gården, från ena verandan.
Ett annat antebellumhus i Natchez. Detta passerade vi bara.
En av Sydstaternas tusentals Baptistkyrkor.
Efter en vänstersväng uppenbarade plötsligt en till alldeles magisk plats. Ett stopp längs vägen i Mississippi med utsikt över Mississippifloden och på andra sidan den: Louisiana. Solnedgången. Bron som går emellan staterna. Det var vackert.
Simon Isaksson
