usatoday.blogg.se

Elko Efter att ha åkt nedför Lombard Street (en av världens kurvigaste gator) och gjort ett till stopp vid Golden Gate, lämnade vi San Francisco och Kalifornien bakom oss. Nu väntade norra Nevada, minusgrader och snö.

 

Vägen från Reno - i början av Nevada - till Elko - i slutet av Nevada (där vi befinner oss nu) - var åter igen spikrak. Denna gång så pass rak och oändligt lång och trafiktom att Adam och jag kunde turas om att framföra fordonet utan att ens behöva byta platser med varandra.

 

Vi stannade i Winnemucca för att äta (läs stadens namn med småländsk dialekt för roligast effekt) och fortsatte därefter färden. Nu började det dock bli krångligt...

 

Det var otroligt vackert bredvid vägen: med berg och snötäckt öken som aldrig såg ut att ta slut. Då och då syntes tåg i fjärran med upp till 150 vagnar (ja, 150, vi räknade). På vägen var det dock inte lika vackert. Snön vräkte ner från den molntyngda svarta himlen och väglaget blev så dåligt som det bara kunde bli, bättre blev det inte av att vi har sommardäck på bilen.

 

Vi passerade antalet utryckningsfordon som spärrat av halva vägen för att hjälpa en trafikant som kört av och skadat sig. Bara några hundra meter senare blev vi omkörda av två bilar varav den första av de två fick sladd när han skulle gå tillbaka in i höger körfält efter omkörningen. Bilen slungades fram och tillbaka på vägen och snurrade runt ett halvt varv. Bilen som låg precis bakom gjorde allt som var möjligt för att undvika en frontalkrock. Den snurrande bilen fick fäste precis när allt såg ut att gå riktigt illa och styrde ner sin bil i diket. Alla på vägen var nog chokade men ingen blev som tur var skadad.

 

De sista 5 milen till Elko körde vi 50 km/h på motorvägen med en karavan av andra smarta bilister bakom oss. När vi kom fram letade vi på ett passande hotell som vi nu ska tillbringa natten på