Kört stenhårt
Chicago Som jag skrev i det senaste inlägget var vår plan att besöka Denver i Colorado efter Salt Lake City. Men på grund av dåligt väder ställde vi in de planerna och satsade helhjärtat på att ta oss till Chicago istället. Vi bestämde oss för att vara lite galna och beslutade att ta sträckan på 2240 (TVÅTUSENTVÅHUNDRAFYRTIO!) kilometer i ett enda långt svep: utan att stanna för att sova...
...and we made it! Över 30 timmar efter vi lämnat Utah rullade vi nyss in på Chicagos gator, slutkörda efter att ha turats om att manövrerat bilen genom is och snö och storm.
Men allt var inte frid och fröjd för att vi kommit till Chicago: vi kunde inte hitta ett hotell! Vi letade och letade och hittade till slut ett motell söder om Chicago. Men när vi öppnade dörren till rummet och gjorde oss beredda att falla in i djup sömn, insåg vi vilket katastrof till rum vi betalat för. Det var ostädat, obytt i sängarna, trasig toalett, inget vatten i handfatet, blod på nattduksbordslampan, inget lås på ytterdörren och det stank av cigarettrök. Vi klarade inte av att vara där inne och lyckades genom ett mirakel få tillbaka pengarna vi spenderat. Vi tog oss in till Downtown Chicago och fann där - till slut - ett hotell som vi verkligen kan få slappna av i efter alla timmarna i vår Volvo.
Nu blir det Chicago åtminstone fram till julaftonskvällen.
Simon Isaksson
I Wyoming var det till en början vackert med all snö och bergen som skymtade i horisonten. Men ju djupare in i Wyoming vi kom, desto plågsammare blev det. Mörkret föll, temperaturen störtdök, stormvindar kastade bilen fram och tillbaka och vägen tycktes aldrig ta slut.
Så kom Nebraska och efter många körda mil i staten också gryningen. Och på sattes Bruce Springsteens skiva med samma namn. Landskapet i staten var mycket rått,, men med Bruce i bakgrunden blev Nebraska som en vacker kuliss till hans texter.
Budskapet är glasklart. Gör helt enkelt inga dumheter i trafiken.
